Från storstadsliv till studentliv - En modevetare på vift
0Läs mer >>Jag intalar mig själv att jag vågar vara rädd, att jag inte längre är rädd. Men det är inte sant. Jag märker det nu. Ju närmare hösten kommer desto mer orolig blir jag. Jag känner mig stressad av tanken på att inte träffa honom mycket under sommaren. För det är den enda tiden vi har kvar ifall jag skulle dra. Jag vill så gärna bort, trots att det gör ont. För om jag stannar kvar kommer jag bli galen, irra runt i cirklar och jobba som en robot. Men tanken på ett nytt liv utan honom skrämmer mig. Den är så läskig att jag nu ligger sömnlös. Kan det vara så att jag har fått starkare känslor eller har jag bara svårt att släppa taget? Jag är rädd för jag vill inte förlora honom. Men jag måste bort, för min egen skull.