enlitenpanda.blogg.se

Just som jag har bestämt mig för att inte vara rädd, att jag är överdrivet paranoid, vilket mina grannar verkar tro att jag är...då händer det igen. Någon jävel rycker i dörren.

 

Jag vet att det inte är någon fara men det är ändå obehagligt och jag blir irriterad på att de inte tar detta på ännu större allvar. Skulle inte bli förvånad om det var någon av dem som gjorde så för att jävlas. Som om de hade slagit vad om att jag skulle "gnälla" i gruppen. Men icke. Jag ska vara tyst som en mus och inte skriva något i grupperna för de verkar ju tro att jag är en liten flicka som inte kan stå på egna ben.

 

Det som gör mig mest förbannad och stressad över hela situationen är att jag, som grädden på moset, har tentavecka och måste plugga för fullt. Dessa händelser är sådana otroliga störningsmoment. Jag tänker lägga hela skulden på dem om jag kuggar tentan. Men det kommer de inte veta. För jag ska inte säga något mer. Kom inte och ångra er sedan bara, jag ville bara vara hjälpsam.

 

Mvh,

 

Arg och besviken

 

 

(Ps. dessa sista rader är en satir på den oförmögne mannens kommentar från igår)

 

Haha vad lillgammal jag låter. Jag antar att det blir så när man läser massa om renässansen och dess tidsanda...